Klubbägarn spenderade sin andra hela dag på äventyret till en början i den städskrubb han dagen till ära vart tilldelad som kontor. Den dova belysningen och det obefintliga ventilationssystemet fick dock honom snart på andra tankar. Här skulle det letas guld, det var ju trots allt därför han åkt hit. Sikte togs därför emot de kullar, för övrigt kallade Los Altos, som skymtats tidigare. Som sig bör underskattades dock höjden på kullarna och därmed även tiden att bestiga dessa. Det hela visade sig bli ett ganska krävande företag. Men skam den som ger sig. Klubbägarn är inte den som viker sig när det blåser motvind på barrikaderna. I alla fall om inte motvinden inte är alltför långvarig.
Motivationen tog därför snart slut. Klubbägarn rullade sedan nerför berget och firade med ännu ett mål skräpmat.
Va fint att det går att skicka telegram med bilder numera
Skönt att se att ägarn lever iaf!
Hur mycket beräknas klubbägarn väga när han vänder hemåt?
Det är lite tunnsått med uppdateringar i kategorin “Klubbägarn Emigrerar” just nu tycker jag.